Vila i Frid käre vän <3
Igår var ett sista farväl av robban. Begravningen var så otroligt vacker, Mycket känslor i rummet. Att se alla anhöriga gråta var otroligt sorgligt. Sånt ska bara inte få hända :( att se bild kollaget som dom gjort på honom och alla blommar var jätte vackert. I vetskap att han låg i kistan kändes ovärkligt. Det var första gången på 14 år som jag medvärkade på en begravning. sista gången var för min pappa. att känna samma känsla i kroppen som för 14 år sedan var jobbigt. att ha känlslan av att någon trycker hårt mot hjärtat och det känns som man kvävs för att man försöker hålla in tårarna är obehagligt. När vi fick gå fram till kistan och lägga blommor, då kom allt på en gång :( Att ha tanken att aldrig mer få se honom är jobbigt och otroligt sorgligt, Men man måste tänka att han är på en underbart fint ställa nu utan smärta och sorg. Att få tillfället att krama om hans familj kändes jätte skönt.
Jag lider mer med hans familj som orättvist måste gå igenom detta. att förlora sitt barn är en tanke jag aldrig vill tänka och aldrig en känsla jag vill möta. Jag har sådan respekt för hans familj som fortfarande står på sina ben och försöker klara vardagen. Man ska vara rädd om det man har innan man förlorar det. Efter igår kommer jag aldrig mer ta något förgivet. Nu får vi alla leva på våra minnen vi bär med oss från robban och se glädjen i att vi fick lära känna honom. låt nu gud vara med honom och omfamna honom.
Vila i frid våran fina Robert Tärning, Du är förevigt älskad <3
Kommentarer
Trackback
