Min mor och jag försöker växa varje dag
Den senaste tiden så har jag haft många tankar i huvudet. Min mor och jag har i många år aldrig kommit överens om någonting.. Det har alltid varit svårt för mig att kunna lika på henne.. Jag har svårt att öppa mitt hjärta även fast jag vet nu att hon börjar vakna till och förändras. Hela mitt hjärta önskar att hon inte sumpar allt nu som hon bygger upp så att hon kan hitta sig själv. Jag älskar min mamma jätte mycket men det har alltid varit svårt för mig att titta henne i ögonen och säga det. Bara ett liten mening från henne när hon säger till mig " jag är stolt över dig och jag älskar dig, titta mig i ögonen när jag säger att jag älskar dig ayla jag menar det verkligen, jag vill vara din mamma " ..
Det är så svårt att våga hoppas att hon ska bli starkare som individ och mamma. jag är nu 23 år och har min egen familj och är själv mamma nu. ÖNSKAR att jag fick vara liten men jag har insätt att min mamma har i en längre tids " sjukdom " behöver inte skriva varför, att se sin mamma sina iväg i en sådan värld är otroligt jobbigt och förödande, Att alltid oroa sig över att kanske få ett samtal från någon som kanske säger att hon är död eller ligger på sjukhuset. Jag berättade för min mor lite om mina tankar runt den tiden som hon var som värst då tittade jag henne i ögonen och sa att " mamma jag önskade att du skulle dö än att leva det livet du gjorde, Mamma jag intalade mig varje dag om att du skulle dö och förberedde mig mentalt.
Jag har bara en förälder kvar i livet och jag vet inte vad jag skulle göra om min mor dog, Just i dagens länge är jag stolt över denna då dom går i behandling och börjar finna sig själv och hon har börjat öppna ögonen och öppat luckan till sitt hjärta och kunna erkänna sina fel hon gjort och kunna be om förlåtelse. Jag har sagt elaka ord till min mor och slagit henne men då också i samma veva blivit kränkt. Ingen har rätt att slå någon men ord gör mer ont än ett slag. Då jag inte visste hur jag skulle hantera mina känslor så valde att slå stället. ett elakt ord från någon man älskar gör ondare än ett hårt slag.. smärtan efter en smäll försvinner men det gör aldrig ett elakt ord. Sista 3 åren som varit så har jag också sakt elaka ord och då menar jag ord som jag vet kan krossa henne spykiskt. Ingen har rätt att göra så oavsätt hur sårad man är för det är ingen vinnare som gör så..
Min mor har inte haft en lätt barndom och just därför jag ej har kontakt med mina andra annhöriga, men man måste gå vidare och inte skylla sin barndom på sitt beteende, Det har jag gjort och fattar sen att det bara var en bortförklaring. Jag är bara 23 år gammal men har växt i mig själv dom senaste åren som människa och jag växer än. Min mor frågade mig om jag ville börja gå i en grupp som heter alma-gruppen, jag var inte negativ i början men jag tror nu att det kan vara bra för både mig själv och för min och min mors relation till varandra Likaså att jag kan få ut alla mina tankar ring min egen barndom och hur jag känt. Jag är faktiskt rätt nervös över hur jag ska reagera men jag tar det som det kommer.
Nu ska jag sätta igång att försöka vika lite tvätt då jag har ett helt berg är hemma hihi.. ta hand om er alla där ute <3
Kommentarer
Trackback
