Igår var jag iväg med min son till talpedagogen. Det gick bra faktiskt. Ringde min sons pappa och förklarade bara att det inte får vara för mycket stress runt omkring honom då talpedagogen märkte att han var otroligt stressad. Men Det verkade han inte fatta. Inte nog med det ljuger han för sin tjej som då är min vän att han typ vände allt att danilo är stressad pga barnen och där hemma. Jag kommer från och med nu inte ens kontakta hans pappa när det gäller danilos utväckling då min sons pappa bara tänker på sig själv och skapar intriger och ljuger istället för att hjälpa våran son. Jag kommer snart utesluta alla människor som berör mig på ett dåligt sätt. Jag har annat som är viktigare att tänka på än drama 24/7. 

Blir faktiskt jävligt ledsen och besviken då man trodde att vänskapen betydde mer. Jag hade aldrig någonsin accepterat att min man behandlade mina vänner illa ALDRIG, Plus att man blir anklagad direkt än att fråga först om det stämmer.. Orkar inte med en massa skit hela tiden. Jag har mitt liv och mina sanna vänner som aldrig skulle göra så mot mig. killar kommer och går men vänner får man aldrig tillbaka oftast om man förlorar dom!!!

just nu ska jag försöka få danilo att somna en stund och försöka vika tvätt och skada resten av lägenheten och försöka komma på andra tankar. Ska förhoppningsvis träffa min kusin Nadja imorgon också så danilo och Antonio kan leka lite :D Det ser jag kram emot jätte mycket, har inte träffat antonio sedan han fyllde 2 år... 

puss puss alla fina människor där ute.. <3

Igår var ett sista farväl av robban. Begravningen var så otroligt vacker, Mycket känslor i rummet. Att se alla anhöriga gråta var otroligt sorgligt. Sånt ska bara inte få hända :( att se bild kollaget som dom gjort på honom och alla blommar var jätte vackert. I vetskap att han låg i kistan kändes ovärkligt. Det var första gången på 14 år som jag medvärkade på en begravning. sista gången var för min pappa. att känna samma känsla i kroppen som för 14 år sedan var jobbigt. att ha känlslan av att någon trycker hårt mot hjärtat och det känns som man kvävs för att man försöker hålla in tårarna är obehagligt. När vi fick gå fram till kistan och lägga blommor, då kom allt på en gång :( Att ha tanken att aldrig mer få se honom är jobbigt och otroligt sorgligt, Men man måste tänka att han är på en underbart fint ställa nu utan smärta och sorg. Att få tillfället att krama om hans familj kändes jätte skönt.

Ibland önskar jag att jag kunde se hur min närmaste framtid kommer se ut. Det är väll min ADHD som spökar, allt ska hända direkt, hellst igår men jag får medicin så att jag håller tempot i schack ;) ADHD är så vanligt i dagens länge och tycker nästan att det börjar bli en tränd här i världen, jag vart diagoserad som liten så jag har alltid vetat om det. jag var extremt överaktiv som liten, Jag hade fruktansvärt mycket tics och dom märktes må ni tro. Det var en kamp i min vardag att hantera min ADHD dom liten upp tills jag vart runt 15. Jag kunde titta ner på mina skor och få svång att pilla på skosnörena, jag hoppade hage typ på varenda platta på trottoaren. Jag gapade i mällanåt och då menar jag inte skriva, utan jag bara gapade, jag hade olika ljud jag gjorde ifrån mig ofta..

Jag saknar min lillebror så otroligt mycket.. Har inte träffat honom sedan nyårsafton och hoppas att han och jag ses snart igen.. Jag är så stolt över honom och känner att det bästa var när han kom bort från norrköping. Jag vet att han längtar tillbaka och jag vet att han vill bo med våran mamma. Även om vi inte ses ofta så älskar jag honom och kommer alltid stötta honom i livet. Han är ändå det ända syskonet jag har kontakt med. Det är jobbigt att ha sätt honom haft en sådan ilska inom sig och det är inte lätt att hantera. Vi är 2 riktiga kämpare och har gått igenom törnat och snår i livet. tårar han runnit men vi har alltid klarat oss. Min lädsla var hela tiden att han skulle bli som mig och jag tackar gud att han inte vart som mig. Jag har lyckats i livet men har en lång väg kvar att gå och Min Lillebror är fortfarande bara tonåring fortfarande och han ska inte växa för fort som jag gjorde. jag sumpade skolgången och hamnade snätt, att höra att min bror är duktig i skolan gör mig  stolt.. Vill att han ska få ett bra jobb och en bra framtid. Visst är han kaxig av sig men det hör till i tonåren :P

Den senaste tiden så har jag haft många tankar i huvudet. Min mor och jag har i många år aldrig kommit överens om någonting.. Det har alltid varit svårt för mig att kunna lika på henne.. Jag har svårt att öppa mitt hjärta även fast jag vet nu att hon  börjar vakna till och förändras. Hela mitt hjärta önskar att hon inte sumpar allt nu som hon bygger upp så att hon kan hitta sig själv. Jag älskar min mamma jätte mycket men det har alltid varit svårt för mig att titta henne i ögonen och säga det. Bara ett liten mening från henne när hon säger till mig " jag är stolt över dig och jag älskar dig, titta mig i ögonen när jag säger att jag älskar dig ayla jag menar det verkligen, jag vill vara din mamma " ..

                           *NI ÄR DET BÄSTA SOM HÄNT MIG*                         





Jag lever för mina vackra barn. Ingen kärlek är bättre en ens barns kärlek. Det är mina 2 vackra prinsar som får mig att klara vardagen och må bra. Det är dom som gör mig lycklig, Bara ett leende på deras läppar är mer värt att ha alla pengar i världen. Jag kämpar mig fram varje dag.. Danilo kan inte prata, det kanske kommer ut ett enstaka ord, han har problem att konsentera sig och det gör det svårare för honom att lyssna och lära sig mer. han får lätt utbrott och det är en kamp i vardagen också. Han är otroligt smart och det hjälper mycket då han visar vad han vill. jag har pratat med bvc och dagis och det rullar på sakta för danilos skull. så kan ska få hjälp med talet. Hade önskat att allt fick lite fortare så det är påfrästande som mamma att se sitt barn må dåligt pga detta :( .. Sen har vi Hannes som är helt svärt emot.. han är snart 10 månader och det kommer något enstaka ord och han lyssnar till allt man säger och är konsentrerad. danilo och Hannes är helt olika som bebisar på alla sätt, Men båda är lika speciella och unika. Jag vill tacka socialen som hjälpt mig mycket kring danilo och stöttat mig. jag har ett gott öga till socialen då dom verligen gör ett bra jobb och vägleder. Sen finns det visseligen socialkontor som inte gör rätt för sig...

Nu sover mina vackra barn i sina sängar och jag har inte bloggat på bra länge nu och inte haft tid till det men idag känner jag att jag ville skriva lite.. jag skriver mer imorgon också då jag har mycket i tankarna...

Puss och kram så länge <3

Idag har Robban varit försvunnen i 2 veckor. BAra tanken skrämmer mig över vad som kan ha hänt honom. Jag lider med hans mamma och anhöriga som måste gå igenom detta. Imorgon är det skallgång i sjösa och hoppas hoppas hoppas att han hittas oavsätt vad. Ingen säger någonting och ingen har sätt honom och det bådar inte gott :( . Hoppas gudarna är med hans familj och vägleder dom på någon väg till honom. TAnkar har snurrat över om det hade varit mina barn. TYvärr känns det som attdetta inte bådar gott. LÅt oss alla hålla alla fingrar och tår för att dom finner några spår imorgon och låt oss alla be för att detta går bra. SNart ska jag sluta mina bruna OCh sova. Puss och kram //aylaplog

Idag är en bra idag och Jag mår bra. Jag längtar tills den 28.de nu då min minsta ska döpas :) . Lokal och allt är klart. BAra köpa fika och kläder till barnen. Tyvärr kommer inte Hannes i dop klänningen. Idag känner jag mig rastlös. VEt inte riktigt vad man ska hitta på. KAnske börja med att klä på barnen kläder och sen kanske gå till någon park.:) idag finns det inte så mycket att skriva om så nu säger jag hej för mig ;)

Jag skriver mer än gärna hur jag känner och tänker. Vissa som tydligen läst det jag skriver tar åt sig även om det inte Är dom jag skriver om. Men vem Fan bryr sig om att bara för att det inte finns några som heter plog i efternamn så skämmer man ut dom tydligen för att man skriver om enbart en person. TYcker då att dom kan skita i att läsa min Blogg då. Tycker också att det är löjligt att inte DOm ringer mig personligen och säger det. Alla har vi rätten att skriva vad vi vill så länge det inte Är hot eller annat. Skulle Jag rätta migefter alla så hade jag nog legat på psyk nu :P Jag SKa inte behöva skaffa lösenord på min Blogg pga detta. MEn men nu till annat.. Idag består min dag av att städa, inte alls roligt hehe :P . Igår skickade jag mail till 3 olika hyresvärdar och hoppas att någon svarar, håll tummarna för min skull :) . Funderar också på att byta tillbaka till mitt gamla efternamn. Hoppas nu bara att allt går framåt för mig. KRAM KRAM

nu sitter jag här igen framför tvn ensam. hur kan en människa påstå sig älska en men ändå försöka krossa än? det var länge sedan som jag kände mig så här liten. det gör ont ända in i själen. JAg trodde äntligen att jag träffat den rätta och att mitt liv äntligen skulle ta sin vända, men icke.. jag har danilos utveckling att tänka på, har Hannes som Är liten och behöver en sund pappa. utrednig på danilo pga hans pappa som inte sköter sig. möte möte möte. jag blir galen snart. min mamma egenkär och tänker inte på någon annan än sig själv. min pappa lever inte längre. mina andra anhöriga har stora problem. fy alltså. ber till gud för en hjälpande hand. AMEN!!

Idag mår man bättre. Jag känner mig rastlös i hela kroppen. JAg vill jobba. Men blir inte förens i augusti som jag kan söka jobb. Är så jävla trött på att vara beroende av någon annan. Idag blir det bara att städa lägenheten, inte det roligaste men det behövs :P DEn 28 nu så ska min minsta döpas :) så kan alltid planera lite. DEnna veckan måste jag försöka få tag på soc också för att prata om vad jag ska ta mig till pga oron för min äldsta son pga sin pappa. VArför kan inte pappor bara bete sig kring barn? FInns mammor också som inte kan bete sig. JAg har skrivit i ett inlägg om min äldsta son. Om det med dagis. SKulle vara skönt med lite råd och sen om någon varit med om samma sak och vad ni gjorde då och vilken hjälp ni fick? HAr jag några rättigheter för min sons skull? Alla svar värmer....