Idag har Robban varit försvunnen i 2 veckor. BAra tanken skrämmer mig över vad som kan ha hänt honom. Jag lider med hans mamma och anhöriga som måste gå igenom detta. Imorgon är det skallgång i sjösa och hoppas hoppas hoppas att han hittas oavsätt vad. Ingen säger någonting och ingen har sätt honom och det bådar inte gott :( . Hoppas gudarna är med hans familj och vägleder dom på någon väg till honom. TAnkar har snurrat över om det hade varit mina barn. TYvärr känns det som attdetta inte bådar gott. LÅt oss alla hålla alla fingrar och tår för att dom finner några spår imorgon och låt oss alla be för att detta går bra. SNart ska jag sluta mina bruna OCh sova. Puss och kram //aylaplog

Idag är en bra idag och Jag mår bra. Jag längtar tills den 28.de nu då min minsta ska döpas :) . Lokal och allt är klart. BAra köpa fika och kläder till barnen. Tyvärr kommer inte Hannes i dop klänningen. Idag känner jag mig rastlös. VEt inte riktigt vad man ska hitta på. KAnske börja med att klä på barnen kläder och sen kanske gå till någon park.:) idag finns det inte så mycket att skriva om så nu säger jag hej för mig ;)

Jag skriver mer än gärna hur jag känner och tänker. Vissa som tydligen läst det jag skriver tar åt sig även om det inte Är dom jag skriver om. Men vem Fan bryr sig om att bara för att det inte finns några som heter plog i efternamn så skämmer man ut dom tydligen för att man skriver om enbart en person. TYcker då att dom kan skita i att läsa min Blogg då. Tycker också att det är löjligt att inte DOm ringer mig personligen och säger det. Alla har vi rätten att skriva vad vi vill så länge det inte Är hot eller annat. Skulle Jag rätta migefter alla så hade jag nog legat på psyk nu :P Jag SKa inte behöva skaffa lösenord på min Blogg pga detta. MEn men nu till annat.. Idag består min dag av att städa, inte alls roligt hehe :P . Igår skickade jag mail till 3 olika hyresvärdar och hoppas att någon svarar, håll tummarna för min skull :) . Funderar också på att byta tillbaka till mitt gamla efternamn. Hoppas nu bara att allt går framåt för mig. KRAM KRAM

nu sitter jag här igen framför tvn ensam. hur kan en människa påstå sig älska en men ändå försöka krossa än? det var länge sedan som jag kände mig så här liten. det gör ont ända in i själen. JAg trodde äntligen att jag träffat den rätta och att mitt liv äntligen skulle ta sin vända, men icke.. jag har danilos utveckling att tänka på, har Hannes som Är liten och behöver en sund pappa. utrednig på danilo pga hans pappa som inte sköter sig. möte möte möte. jag blir galen snart. min mamma egenkär och tänker inte på någon annan än sig själv. min pappa lever inte längre. mina andra anhöriga har stora problem. fy alltså. ber till gud för en hjälpande hand. AMEN!!

Idag mår man bättre. Jag känner mig rastlös i hela kroppen. JAg vill jobba. Men blir inte förens i augusti som jag kan söka jobb. Är så jävla trött på att vara beroende av någon annan. Idag blir det bara att städa lägenheten, inte det roligaste men det behövs :P DEn 28 nu så ska min minsta döpas :) så kan alltid planera lite. DEnna veckan måste jag försöka få tag på soc också för att prata om vad jag ska ta mig till pga oron för min äldsta son pga sin pappa. VArför kan inte pappor bara bete sig kring barn? FInns mammor också som inte kan bete sig. JAg har skrivit i ett inlägg om min äldsta son. Om det med dagis. SKulle vara skönt med lite råd och sen om någon varit med om samma sak och vad ni gjorde då och vilken hjälp ni fick? HAr jag några rättigheter för min sons skull? Alla svar värmer....

Ligger här i min ensamhet med tårar i ögonen. FÖrstår inte hur en person som påstår sig älska en kan gapa hit och dit om att han till skilja sig pga att jag var ute i fredags med en väninna och när det var hemgång fick han som körde oss slut på bensin så jag var inte hemma förens 6 på morgonen. Jag ljuger aldrig för min man men han ljuger alltid om små saker och så fort jaggör någonting så är det hela världen. FÖrut när vi gick och la oss så rör han vid mig och smeker mitt hår. JAg blir förvirrad.:( Är tacksam att mina fina barn finns I alla fall <3

Ofta ställer jag mig själv frågan " vem är Jag? " JAg har 2 fina barn och känner att det ända man gjort på 23 år är att kämpa. Än så länge har jag kommit över dom hinder jag mött. Jag har släktingar men ingen jag gärna till ha för nära då deras problem är stora. Har kontakt med min kusin enbart. Alla har vi fel och brister och ingen är perfekt. Även om man är 23 eller äldre så är det ibland skmnu att ha en axel att luta sig mot. Ni som har bra föräldrar och släktingar, ta vara på dom... Jag är tacksam för mina barn för utan dom så hade jag nog inte levt idag. DOm får mig att kämpa och bara ett leende påderas läppar förgyller min dag <3

VI kvinnor är inga man leker med känslomässigt. En man tror sig alltid vara starkare men den statestiken är helt fel. VI har alltid blivit behandlade som svaga och att vi ska vara ekonomiskt beroende av en man. Jag tycker att synen på en kvinna är fel hos några. EN man har svårt att se att vi fixar hemmet och barnen. Vi föder barn, vi har hormoner vi är mer känslomässigt svaga. Kvinnoförnedring kallar jag det. När man läser i tidningarna ibland sen läser om kvinnor som utsatts för brutala saker. VI är inga redskap vi är individer oavsätt kön. Sen är det fruktansvärt hur vissa invandrare " män " våldtar och misshandlar kvinnor dom ej har anknytning till. OCh sen att dessa män får stanna kvar i landet. Sen kommer vi till missbruk, vårde ger aktiva missbrukare medicin som subotex mm och som sen hamnar på svarta marknaden som knark. Internet-drogerna har börjat skörda fler liv också och JAg råder folk som ej vet mycket kring Internet-droger att läsa mer om det. Själv har jag på kort tid förlorat vänner som tagit användning av dessa droger och hoppas att Sverige blir hårdare mot detta! SVerige blir bara värre och värre och hur Sverige kommer se ut i framtiden skrämmer mig!!!

varför väljer man alltid fel partner? har barn med 2 idioter. skildsmässa blir det nu. orken har tagit slut. varför får en pappa göra fel men inte en mamma? har inte ens gjort något fel. och att den som påstår sig älska en tar för givet och att han bara kan dra när han känner för det. man är ändå 2 om ett barn. men man lär sig av sina misstag. jag kommer nu söka egen började och JAg kommer nu bestämma mig för att inte ta in en idiot till in i mitt liv. tycker det är tragist att barnen ska behöva ha pappor som inte sköter sig och som inte vet hur dom ska bete sig. sorgligt !!!

Hej! Jag är en tjej på 23 år född 1988. mitt liv började dramatiskt direkt, min pappa var grovt alkoholiserad och min mor narkoman. min mor kämpade och fick fly med mig gång på gång när jag var bebis då min pappa var aggressiv och slog henne. min mor berättade om ett tillfälle då hon fick fly med mig från en stuga och pappa efter, hon fick till sist gömma sig i en grop med mig tills hon såg att han var borta. mina minnen började när jag var 2 och ett halvt. jag minns en dag i ryd Linköping i våran bostad och då var jag runt 2 och. ett halvt. minns hur mamma och pappa bråkade och pappa hade druckit. han knuffar min mor så hon samlar på sängen. i samma veta ser jag hur han laddar ett knytnävslag i min mammas ansikte. hennes Käke gick av, jag minns hur jag i samma veva slår min pappa på ryggen med tårar i ögonen. efter detta hänt så försvinner han ur lägenheten men vart tagen av polisen strax efter. min pappa kidnappade mig under flera tillfällen till olika kvartar. ett tillfälle hittade mamma och polisen mig i en lägenhet med inte alls så sunda människor. min mor placerade mig till sist hos fosterhem hos ett par som heter Annelie och Morgan. min mor klarade inte av att ta hand om mig då hon missbrukade amfetamin. familjen jag kom till trivdes jag bra hos och då var jag runt 3-4 år gammal. jag till och med kallade dom mamma och pappa. när jag fyllt 5 så ville min mor hämta hem mig igen och då hon också var drogfri. jag vart livrädd och än idag minns jag känslan. familjen bad min mor komma tillbaka dagen efter så att dom kunde förbereda mig. jag minns att när mamma hämtade mig så tittade jag bak i rutan på bilen och grät tills jag inte såg familjens hus mer. vi kom till ett vandrarhem och det var många andra barn där som jag började bekanta mig med. men tiden där varade inte länge. på vandrarhemmet träffade min mor en man och som hon flyttade ihop med direkt i samma veta. vi 3 flyttade till en lägenhet i Sofielund i Malmö. livet var lugnt och bra. mannen som min mor träffade var jätte snäll emot mig tills min tror föddes. han började ge mig lavätter i ansiktet för lilla minsta jag gjorde. kan slängde in mig i mitt rum när min mor jobbade natt och låste dörren och tog alla lampor. jag skrek av rädsla och fick panikattacker pga att jag var mörkrädd. han kallade mig elaka saker. när jag var 10 fick jag beskedet att min pappa blivit mördad med en slaktmask. jag vart bara värre och värre psykiskt. när jag var 12 skiljde sig min mor och mannen och min mor träffade en grek vid namn vazilis. jag trodde att jag äntligen skulle få må bra men nej, en kväll när jag var 13 så skulle jag vara barnvakt åt min lillebror och min mor, vazilis och mina gudföräldrar skulle gå ut. på natten när dom lön hem så sov jag också och JAg sov i mammas säng, jag vaknade av att vazilis började tafsa på mig överallt. jag vart stel och rädd. JAg lotsades vakna och gick ut men innan jag gick ut så vände jag mig om och han låg helt naken. jag vågade inte berätta. sommaren som jag skulle fylla 15 så flyttade vi till Norrköping. min mor var redan då alkoholist. vazilis och mamma var fortfarande tillsammans men han bodde kvar i Malmö. efter ett tag att ha bott i Norrköping så gjorde dom slut. och strax efter på ett soc möte berättade jag sanningen vad han hade gjort. men ingen sympati fick jag av min mor. jag började dricka mycket och vid 16 års ålder började jag knarka. flyttade hemifrån som 17 åring. min mor började och missbruka igen. jag flyttade runt men slutade missbruka strax efter jag fyllt 20. några månader senare vart jag gravid och fick min första son danilo. jag lämnade hans pappa efter 2 år och träffade en ny som jag nu är gift med och har en som med nu på 8 månader. om jag kan lyckas så kan vem som Hellst lyckas <3

Oron inom mig är fruktansvärt jobbig. Känner mig hjälplös som mamma. Hur kan en pappa supa sig full med sina barn hemma? Hur kan människan komma till dagis och stinka gammal fylla och likaså köra barnen till dagis? Hoppas och ber att soc hjälper mig nu. Han är både anmäld av bvc och dagis nu också. Oron sprider sig i hela kroppen :( min son börjar bli mer och mer aggressiv och det skrämmer mig. RÄdd för hur han ska bli i äldre ålder. HOppas nu att soc fattar! Än är ju bara lite mer än 2 år gammal!